Sol, kyla och stämsång

Förfest Fittja Äng 2/6

Emma Nordenstam och Cecilia Klingspor spelade inför en något för liten publik. Restaurangtältet var öppet i båda långsidorna och en ganska elak vind blåste rakt igenom. Även i övrigt ett ganska rörigt evenemang då det var en tid utannonserad, som ändrades mot slutet, och det slutade med att spelningen var på den tid som först utannonserats. Nå, jag kräver inget mer av en spelning som är gratis att gå på.

Emma Nordenstam fortsätter sitt segertåg över jantelagen och över vikingatystnaden. Hon säger precis vad hon vill i starka texter och kanske var det lite väl starkt att sitta så nära en publik där hon hade flera bekanta. Resultatet blev en viss.. introspektion, jag känner själv igen det från spelningar för närstående med starka budskap i texterna. Man blundar gärna och njuter av situationen och drar ned lite på styrkan i uttrycken istället. Så Emma Nordenstam blundade och sjöng om hopplösa kärlekar och terror. Min favoritrad kom med den här gången också. Godmorgon, vad får vi till terror idag.

Det mesta var sig likt från spelningen i februari. Cecilia Klingspor sjöng vackert och även någon egen låt. Båda spelade gitarr och leksaksklaviatur. Cecilia skulle ha skippat tamburinen även denna gång. Ibland tycker jag att det bara är jag som ändras och att omvärlden är och förblir sig lik. Den här rescensionen ihop med Enter The Hunt-spelning nummer två blir sådana ögonblick.

Någonstans mot slutet av konserten hade solen förflyttas till min rygg och värmde starkt. Det blåste fortfarande kallt, och när det var stämsång i någon av låtarna rös jag.

Finstämt i Fullersta

Fullersta Bio 24/2

Originalet



Sagan om Ringen

Kenny Håkansson gitarr
Åke Eriksson trummor
Per Bruun bas
Per Tjernberg synth



Per Bruun inledde med att hälsa oss extra välkomna med tanke på Melodifestivalen som gick på tv under tiden. Sedan bemästrades mästerverket Sagan om Ringen, vilket spelades i stort sett rakt av, bokstavstroget.

Åke Eriksson hade lätt utklassat Rune Carlsson i en drumbattle men någon Hansson hade inte uppbringats. Per Tjernbergs synthspel var blekt. Bo Hanssons vackra skira känslosamma register fanns det ingenting av.

Sida med MYCKET utförlig beskrivning över det dramatiska tillblivandet av dåvarande bästsäljaren Bo Hanssons "Sagan om Ringen". Skivan har för övrigt getts ut två gånger på LP och TRE gånger på CD.

Kuriosa är att det här albumet förföljt mig sedan barnsben. Kuriosan i det hela är att ett missförstånd lett till att jag blivit ilurad att det var Janne Loffe Carlsson som spelade trummorna på skivan. Det var det alltså inte, däremot spelade denne Loffe med Bo Hansson i slutet av 60-talet under namnet "Hansson och Karlsson". Varför de nu stavade så för han verkar heta Carlsson.

Till saken hör att skivan "Sagan om Ringen" bitvis är OTAJT. Charmigt skulle några säga, omtagning skulle jag säga. Den riktiga Carlsson hade varit bättre.

Kuriosa även att Kenny Håkansson liknar Bill i Kill Bill.

Chaan Factor 8

Emma Nordenstam & Cecilia Klingspor

Detta var förbandet, det berörde mig mer. Det var väldigt rörande till en början. De första två låtarna var spröda, vackra, med stämsång. Ok, det var flera månader jag var på livemusik, det är ju upphåll under december-januari, men detta var BRA.

Emma Nordenstams klara röst skar genom isen och mörkret denna kväll. När tjejerna skrek ikapp med båda på tuff harvande gitarr var det mäktigt men Cecilia skulle ha skippat tamburinen.

Emma Nordenstam sjunger live med en stark inlevelse, så stark att de inplanerade falsetterna tycks komma av sig själva. För mig blir detta betydligt mer intressant än någon som går in för att sjunga vackert. Det har baksidan att det blir falskt då och då. Jag känner igen det från tiden då jag hade popband och sjöng egna låtar, på 90-talet. Det blir en stark spänning av att spela inför folk, och denna använder Emma på det sätt jag anser vara rätt. Hennes röst träffar mig över hela kroppen. Att tonerna inte sitter helt är av mindre betydelse.

Cecilia Klingspor skulle kunnat vara en sidekick, men var alldeles för kraftfull för det. Hon spelade även någon egen låt.

Detta var favoritlåten, med den klockrena textraden "Godmorgon, vad får vi till terror idag" - tyvärr kom videon igång i slutet av låten, när det ösiga partiet var slut. Det är lite för dålig kvalitet för att texten ska gå fram men den säger något om bandet. Jag är en total sucker för stämsången, och för den pumpande texten.

Raderna "Människor är pappdockor, och himlen har ingen färg. Allt är kulisser - skogar, sjöar, berg." ur "Fjäril på fel planet" faller också tungt som sten. Detta kan vara den tyngsta vispop jag hört.

Jag är otroligt imponerad av de svenska kvinnliga artister som kommer fram nu med en ofantlig musikalisk tyngd. Aleah, Katarina DiLeva, Emma Nordenstam. Sofia Talvik får vara med på ett hörn.

Chaan Factor 9

emmanordenstam.se

Trumpets mot folkgrupp

Under Eken 17/8

Daniel Bingerts senaste projekt är en kombination av en sambaorkester från förorten (folkgrupp) och en trumpetkvartett (eng. trumpets.) Ser lite vansinnigt ut på papperet - särskilt med tanke på att trumpetarna INTE tycks ha anpassats till någon form av sydamerikansk meloditradition - och nog var det vansinnigt - men på rätt sätt. Trumpetarna (i regi av Daniel Bingert) hade lagt på svängiga grejor ovanpå simpel sambatakt. Jag fick intrycket att två av trumpetarna var professionella musiker och den ena av dem (norrman) spelade Garbarek-inspirerat. Var det något som brast var det den något unga kompsektionen på slagverk. Trumpetkvartetten var i en annan klass rent musikaliskt men det gick definitivt att njuta till musiken som helhet.

Daniel Bingert själv spelade lead virveltrumma och flöjt mm.

Stora behållningen var Daniel Bingerts långa och eftertänksamma mellansnack mellan låtarna där han tog upp olika historier ur sitt liv, kopplade till uppkomsten av de olika kompositionerna, på ett dramatiskt självironiskt sätt. Humor uppstod. När rundgång uppstod periodvis mot slutet tyckte han (till ljudteknikern) "lägg på det när du tycker det passar i låten".

Chaan Factor 7

Teresa Egfors

Lövgärdets kyrka 27/6

Teresa Egfors sjöng och spelade gitarr och tvärflöjt. Och jag har tidigare sett Teresa spela gitarr och måste säga att det inte är hennes starka sida även om jag Aldrig skulle vilja vara utan det.

Hon spelade tvärflöjt mycket vackert. Kraftfullt på något sätt.

Men det var sången som gjorde det värt att ha kört 6 timmar enkel. Herre Gud vilken sångröst för att inte underdriva.



Jämfört med mer personliga sångröster ex Sharon den Adel är Teresas sång vacker i en annan aspekt. Medan Sharon den Adel sjunger så att gåshud blir oundviklig är Teresas röst REN. Så ren så att jag blir religiös.

Chaan Factor 10

Jenny Wilson

Gratisfestivalen P(r)opaganda 25/5

Jenny Wilson - något av det mest Jesuslika man kan se på en scen.

Jenny Wilson är helt okuvlig. Ödmjuk till överdrift men samtidigt med en omåttlig pondus. 30 sekunder efter att bandet satt igång kom hon in på scenen iförd puffar kring axlarna som påminde om änglavingar och de gjorde sig perfekt i motljuset.

Angående musiken kan jag inte säga något speciellt. Det svängde bitvis, och Jenny Wilson är en mycket duktig livegitarrist. Konserten som sådan bestod för min del mest i att försöka låta bli att få ögonen utpetade av fulla studenter som gungade upp och ned med paraplyer i min ögonhöjd - och därefter när de äntligen vek ihop dem - för andra gången inse att studenter blivit ett otroligt kortväxt släkte på sista tiden, jag var helt enkelt ivägen. Och gick.



En otrolig upptäckt var att ljudet var optimerat för en större utomhuskonsert - ungefär som stora scenen i Hultsfred - vilket ledde till att cirka inga av åskådarna fick höra det eftersom det tusental personer som var där stod längst framme mot scenen.

Angående gratisfestivaler så hade jag gärna betalat 100:- i entré om det hade lett till riktiga ordningsvakter i ingången som hade sagt de magiska orden till dem som förtjänade det;
-"NEJ du är för FULL". Bara att drömma vidare antar jag - studenter har alltid haft egna lagar och regler. Kroppsvisitering ingick däremot, undrar verkligen om de hade tillstånd för det.

Angående Jenny Wilsons överdrivna ödmjukhet så ledde den till att hon presenterar bandmedlemmarna väldigt fint - alla utom henne själv. Hon kunde faktiskt ha sagt vad hon heter. Inte alla som vet det på en gratisfestival. Samma på hennes hemsida. Hon själv har ingen presentation.

Jenny Wilson passade hursomhelst PERFEKT på Kristi himmelsfärdsdag.

Chaan Factor 5

http://www.jennywilson.net/